Upp och ner och upp igen

Ensam i korridoren

Jag blir inte riktigt klok på mig själv. Ena dagen är jag supermotiverad till allting och skriver långa listor med saker jag ska göra och åstadkomma, och nästa dag är jag helt utslagen, orkar ingenting och klagar på mig själv. Två sidor av mig sliter i varandra, där en ena vill vara så bra och göra så mycket, medan den andra helst vill ligga i sängen och ta dagen som den kommer, utan måsten. 

Idag är en sådan dag då jag vill åstadkomma en massa, men jag sitter ändå med skolböckerna framför näsan och kan inte ritktigt förmå mig att öppna dem. "Jag ska bara göra detta, och detta, och detta...." och så går hela dagen. 

Andra saker jag vill göra inkluderar att skaffa ett jobb, helst på någon trevlig, intressant arbetsplats, och att bli supervältränad igen. Det är svårt att tänka mig att jag sprang ett halvmaraton för ett år sedan när jag nu släpar benen bakom mig i femkilometersspåret. Nej, nu är det dags för ändring! Jag ursäktar på förhand att bloggen framöver kanske kommer att cirkulera lite mer kring träning och mat, för nu jäklar ska jag kicka igång mig själv. 

Det spelar ingen roll att gymmet är läskigt och kallt och att jag känner mig ensam när jag springer (Hanna, jag saknar dig!!!), jag måste röra på mig. Tjopp tjopp, i eftermiddag promenerar jag till affären och handlar en massa nyttigt!