Yes, nu har den kommit, säsongens första snö. Det är minus tre grader i Linköping och snöfallet fick mig inte att tappa hakan, med tanke på hur mycket nederbörd det brukar vara här... Först haglade det, och sedan kom flingorna. De fastnade i håret, på löven på marken och på badrumsfönstret. Lite spännande är det ändå! I Skåne brukar ju snön inte komma förrän i januari.
Den här dagen har inte varit den bästa, med en förvirrad Matilda som tar fel på tiden, får snor på sig av en gubbe som snyter sig precis när hon cyklar förbi, pluggar sig gul och blå hela dagen och glömmer tvättmedlet när hon ska tvätta. Men! Det betyder att morgondagen nog blir bättre, för det här är svårslaget. Det är ju dessutom fredag i morgon!! Då ska jag nog se på en film och tycka synd om mig själv för att jag är ensam. Jag skulle aldrig klara att bo själv! Jag äter inte, diskar inte, pratar inte och orkar knappt bädda sängen (men jag gör det ändå för det är heligt).
Jag saknar Jenny, hon ger mig motivation och livsglädje. Hon lagar mat till mig, diskar och gör mig glad när jag är ledsen. Hon till och med städade hela lägenheten innan hon åkte till Malmö för att det skulle vara fint när jag kom tillbaka! Aw :')
Nu ska jag hoppa i säng!
Ett litet specialmeddelande till Paula: Jag skulle aldrig klara det du går igenom - du är starkast i världen, och varje gång jag klagar på skolan tänker jag på dig (och Mina såklart)!
Kramis!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar