Då sitter jag inne och tittar på Draktränaren och Pushing Daisies med en kär vän. Draktränaren är en animerad film från 2010, som jag helt missade när den kom, och som hänförde mig något brutalt när jag såg den idag. Jag fnissade, flämtade, skrek, snyftade och storskrattade av lycka! När den var slut ville jag se den direkt igen.
Filmen handlar om en ung viking (som pratar amerikanska medan alla vuxna roller pratar med skotsk accent) som (inte helt oväntat) blir vän med en drake och inser att det finns andra sidor av de eldsprutande varelserna än den byborna känner till. Musik och bild är stor del av vad som gör filmen värd att se - se den med bra ljud på storbildsskärm för bästa effekt!
Pushing Daisies är tv-serien som ingen känner till, åtminstone inte folk som jag träffat. När Jenny och jag sedan visade oss ha den gemensamt blev jag nästintill lyrisk.
Serien handlar om en pajbagare med den unika förmågan att genom en beröring väcka ett dött ting eller varelse till liv, för att sedan med ännu en beröring låta det återgå till dött tillstånd. Det låter helskumt, men med sina glada färger, mysiga musik, fantastiska berättarröst och roliga detaljer är serien den enda som jag någonsin lyckats följa i mer än två avsnitt.
Med regnet smattrande mot rutan, en tekopp i handen och en skål med popcorn mellan oss, njuter vi i fulla drag av slutspurten på vårt allra sista sommarlov.
With a smile,
Matilda
2 kommentarer:
Jim Dale har den bästa berättar rösten på den här jorden. Punkt slut.
Amen girl!
Skicka en kommentar