Molnen spricker...

Till slut sprack molntäcket upp och solen visade sig på kvällskvisten. Kylan påminde oss om att hösten ändå är på väg.

Motsägande

Nedan följer en sådan där lista som ingen gillar. Så varför gör jag den? Tja, varför inte vara lite provokativ när man har chansen? Här är en lista med saker jag gillar med mig själv. Hör och häpna:

1. Mina trädstammar till ben kan ta mig 21 km.
2. Jag kan sjunga.
3. Jag är oerhört empatisk (på gott och ont, förvisso), och jag bryr mig mycket om att personerna i min närhet ska må bra.
4. Jag kan skriva utan felstavning och särskrivning.
5. Jag har god självdisciplin (när jag verkligen behöver det).
6. Jag är förvånansvärt bra på att pricka saker med gummiband (intresseklubben antecknar, visst?).
7. Mina ögon, min näsa, mina tänder och mina öron.
8. Jag lär mig saker snabbt.
9. Min livliga fantasi.
10. Min känsla för bakning och dekoration.

Och så en lista med saker jag INTE gillar med mig själv (och som förhoppningsvis kan få någon att känna sig lite mer nöjd med sig själv):

1. Jag har ett allvarligt chokladberoende.
2. Jag är dålig i vissa sociala situationer (småprat med folk i min egen ålder blir alltid mer än en smula stelt).
3. Jag är tråkig (jag skämtar sällan, och fattar andras skämt en minut senare än andra).
4. Jag fattar inte ironi (jag börjar framstå som ganska dum, va?).
5. Jag jämför mig ständigt med andra och bryr mig oerhört mycket om vad andra tycker om mig.
6. Jag har ett instabilt temperament och blir lätt sur för småsaker.
7. Jag mår dåligt av att misslyckas (hur litet mitt misslyckande än är).
8. Jag är rädd för mycket (såsom höjder, trånga utrymmen, getingar, spindlar, brännmaneter, att göra bort mig, nya saker - listan kan göras lång).
9. Jag gråter alldeles för lätt.
10. Jag stör mig på alltför mycket (t.ex. särskrivning, svengelska, stöddiga människor, brott mot jantelagen, och framförallt: mig själv).

Intressant? Föga. Jag är människa, och vi är alla olika. Jag tror att man med tiden kan göra den andra listan kort och den första lång, och ta livet och sig själv med en klackspark. Gud, vad skönt det hade varit!

With a smile,

Matilda

UnderbaraClaras morotsbröd

Jag tänkte bjuda på receptet på mitt favoritbröd, som jag fått från UnderbaraClara. Det är ett enkelt bröd, som smakar helt underbart (får man kalla det smakorgasm?) såväl nybakt som uppvärmt från frysen. Klarar sig ett par dagar i rumstemperatur. Perfekt till frukost, mellanmål, till maten eller som picknickmacka.

5 dl mjölk, fingervarm

50 g jäst

0,5 dl rapsolja

2-3 stora, finrivna morötter

1 tsk salt

3 msk honung

10-12 dl vetemjöl

1 dl grahamsmjöl

1 dl havregryn

2 msk skalade sesamfrön

2 msk hela linfrön

Knåda ihop alla ingredienserna i en skål, till en lös deg. Låt jäsa i 30 minuter. Häll upp och tryck ut degen i en långpanna. Markera rutor med hjälp av en kniv och nagga degen försiktigt med en gaffel. Låt jäsa ytterligare 30 minuter under en handduk. Grädda sedan i ca 15 minuter på 220°c.

Allra bäst smakar brödet när det är precis nybakt, och med en klick smör och lite lemon curd på. Jag bugar och bockar till Clara!

Såhär härligt sväller degen under jäsningen!

With a smile,

Matilda

Joggingrunda, någon?

Blött värre.

Hemma är Malmö

Jag har bara bott i Malmö i två år, men det är redan mitt hem. Hemma är Malmö, det är här jag vill vara. Bilderna är från dagens hemfärd från stan - tagen i all sin hast. Åh, vad jag trivs!

With a smile,

Matilda

10 Random Facts

Jag är självutnämnd mästare av "random facts", och vare sig du som läsare vill det eller ej, ska jag nu dela med mig av 10 av dessa. Fler kommer kanske, vänta bara...

1. Jag sjunger aldrig i duschen.

2. Jag är ateist, och blev det efter min konfirmation. Stackars prästen misslyckades med mig.

3. Jag hatar att misslyckas. (ett dåligt resultat på ett prov, motorstopp på körlektionen eller en falsk ton i mitt nynnande - risken att misslyckas är stor)

4. Jag är en kameleont. Ja, mina ögon ändrar färg efter vad jag har på mig.

5. Jag tycker att nyfödda barn ser ut som rumpnissar.

6. Jag älskar ost. Brie, cheddar, chèvre - allt ostigt är gott!

7. Jag samlar på burkar. Stora små, gamla, nya, glas, metall, papp ... Förvaring!

8. Jag skulle vara bland de första att dö i en naturkatastrof. Jag är i princip blind (-4,0 på vänster öga), jag är klumpig, springer långsamt, har konstiga fötter och är jäkligt feg.

9. Jag gråter lätt. Glädje, sorg, lycka, ilska, medlidande, skratt ... starka känslor orsakar översvämning, och jag hatar det. Jag vill kunna vara en annan Iron Lady och bita ihop och vara kall. Men nepp - mitt poker face existerar icke.

10. Jag faller lätt för smicker och beröm, men mitt dåliga självförtroende gör att jag samtidigt tar det med en nypa salt.

Varför falla i Facebook-fällan och visa upp fasaden av ett perfekt liv? Nä, mina random facts är mina mänskliga sidor - vissa bra, andra inte. Jag försöker leva och sluta bry mig om vad folk tycker om mig. Men det gör jag ju - varför skulle jag annars ha en blogg?

With a smile,

Matilda

Malmö Halvmarathon 2011

Jag klarade det!

Det var roligt, smärtsamt, exalterande, och alldeles alldeles underbart!

Tiden blev 2:15:59.

Inte super, men jäklar, jag sprang två mil efter sex timmars jobb!

Lite frossande i glass med Jenny efteråt och jag är tillbaka med fötterna på jorden.

Sånt där jobb

Dagar som denna på jobbet får mig att vilja lägga all min tid på studierna. För puh vad mycket vi hade att göra idag! Men visst är det lite gulligt när kunder gör en liten diskhög som denna åt oss?

Vänlighet gör mig så glad. Tänk vad lite man behöver göra för att sätta ett leende på någon annans läppar!

With a smile,

Matilda

Denna regniga dag

Då sitter jag inne och tittar på Draktränaren och Pushing Daisies med en kär vän.

Draktränaren är en animerad film från 2010, som jag helt missade när den kom, och som hänförde mig något brutalt när jag såg den idag. Jag fnissade, flämtade, skrek, snyftade och storskrattade av lycka! När den var slut ville jag se den direkt igen.

Filmen handlar om en ung viking (som pratar amerikanska medan alla vuxna roller pratar med skotsk accent) som (inte helt oväntat) blir vän med en drake och inser att det finns andra sidor av de eldsprutande varelserna än den byborna känner till. Musik och bild är stor del av vad som gör filmen värd att se - se den med bra ljud på storbildsskärm för bästa effekt!

Pushing Daisies är tv-serien som ingen känner till, åtminstone inte folk som jag träffat. När Jenny och jag sedan visade oss ha den gemensamt blev jag nästintill lyrisk.

Serien handlar om en pajbagare med den unika förmågan att genom en beröring väcka ett dött ting eller varelse till liv, för att sedan med ännu en beröring låta det återgå till dött tillstånd. Det låter helskumt, men med sina glada färger, mysiga musik, fantastiska berättarröst och roliga detaljer är serien den enda som jag någonsin lyckats följa i mer än två avsnitt.

Med regnet smattrande mot rutan, en tekopp i handen och en skål med popcorn mellan oss, njuter vi i fulla drag av slutspurten på vårt allra sista sommarlov.

With a smile,

Matilda

Salladstokig

Idag drabbades jag av ett extremt salladssug, som ledde till en matig sallad till lunch (som försvann ner i mitt svarta hål till mage innan jag hann knäppa av en bild på den), och en sidosallad till middagen.

Jag samlade på mig lite ingredienser från kylen.

Utförde därefter Jennys gurk-knep (som måste vara kinesiskt, för ingen svensk kan väl vara så smart och komma på det?? ... jag är lätt att fascinera, jag vet!)

En onaturlig pose med en morot i högsta hugg kändes på sin plats.

Den färdiga salladen. Inte så spektakulär kanske, men med en skvätt olivolja är den super!

Mitt i allt fotande lyckades jag välta mammas hemgjorda flugfångare (vinäger, vatten och diskmedel) som fick mig att inse hur många fula ord jag faktiskt kan. Oops..

With a smile,

Matilda

Sånt man hittar på IKEA

Jag ska vara ärlig och säga att jag höll på att dö av lust att gosa med denna övergivna, desperata lilla krabat, som bedjande såg på mig och voffade lite från förarsätet på bilen bredvid vår på IKEA. Att jag hade mage att ta en bild sedan, det förstår jag inte själv.

För ÅH SÅ SÖT!

Premiär för Ystad

Det har gått ett par veckor sedan besöket i Ystad, men bättre sent än aldrig, eller hur? Här är några bilder från den klibbiga, men ack så mysiga, dagen i den idylliskt skånska turiststaden som jag aldrig tidigare besökt:

Några som inte uppfattat parkeringsförbudet.

Grillmästaren själv.

Mat!

Och så en massa grodor överallt, som man fick tassa på tå för att undvika.

Temporärt boende

Så här ser min iPhones tillfälliga boende ut medan jag jobbar på ett mysigare krypin för min nya leksak. För visst är det lite pinsamt att dra upp en grå strumpa innehållande en telefon bland folk...

Starstruck

Inte trodde jag väl att det skulle ske igen - den där pirriga känslan av att se en kändis, som var så vanligt förekommande i tioårsåldern, när Daniel Radcliffe var mina drömmars kärlek. Men där var den igen, när jag minst anade det, en helt vanlig eftermiddag på jobbet.

De kom in (kändisarna alltså, som egentligen inte är så kända, vilket gör hela grejen så komisk), nynnade till vår musik, och vi kunde inte låta bli att fråga den där frågan, som ledde till att jag fattade vilka de var. Hjärtat tog ett litet skutt och jag kände att jag började rodna -något som inte sker alltför ofta annars.

Han (med stort H), delade en morotskaka med sin kollega och drack en cappuccino, om jag minns rätt. Eller var det kaffe med mjölk? Tolkning: han vill skydda sin vältonade kropp från isterisoleringen som hotar vid för stort intag av kakor, samt få lagom mycket kaffe för pengarna.

Sedan satt de där, alla fem, pratade lättsamt i säkert en timme, och verkade ha så trevligt att jag inte kunde annat än börja drömma om ett yrke som deras. "Han" drog vid flertalet tillfällen lättsamt fingrarna genom det långa håret och blottade de slanka musklerna som rörde sig under huden. Jag, fixerad? Näj!

Ett sms och ett telefonsamtal senare till en nyvaken vän beslutade jag mig för att inte smyga ut som stalker av värsta sorten och be om en autograf åt henne. Inte heller vågade jag leka paparazzi och ta ett smygfoto på Honom genom fönstret där han satt på uteserveringen och lapade D-vitamin i eftermiddagssolen. Jag nöjde mig helt enkelt med att spara minnet och känslan av att åter vara starstruck.

With a smile,

Matilda

Vad den lilla bruna kan göra...

Min lilla digitalkamera är min ständiga följeslagare och trogna tjänare - åtminstone i dagsljus...

Språkbyte

Jag kom snabbt på att ett byte från Tumblr till Blogspot innebär att jag inte nödvändigtvis måste skriva på engelska. Inte nog med att det känns lite fånigt - det är så mycket lättare att få fram det jag vill ha sagt på mitt kära modersmål: svenska.

Så från och med nu kommer alla mina inlägg att vara på svenska - med några undantag, kanske. Jag har en tendens att smyga in engelsk slang i mina vackra, svenska fraser. Du som läsare får ursäkta mig och ha överseende med att jag är en "struggling IB student" - en anledning som är fullständigt ogiltig.

Min avslutningsfras kommer inte heller att ändras, endast av den anledningen att jag är oerhört envis när jag tycker om någonting.

With a smile,

Matilda

The Vocabulary Problem

(reprise from livinglovingbeing.tumblr.com)

I've been thinking about the constant problem concerning languages. There are always words which exist in one language but not the other. That is a daily problem for me, being Swedish speaking English. What is more is that I am truly interesed in this problem, so I can't let go of the words I want to translate. They get stuck in my head and I start wondering ... it is because of the culture, isn't it? The words I have found have to do with our Swedish mentality, our culture and our history, mostly. Take these examples:

Fika: The word for having a coffee, tea or lemonade with something sweet to eat, such as a cake, cookies or, preferably: cinnamon buns! This can occur at any time of the day, mainly morning between breakfast and lunch, or in the afternoon. The idyllic scenario is a "fika" with the family in the shade under an apple tree in the garden in July. Long sentence there. What do you call that in English?

Mellanmål: "Middle-meal" - similar to "fika" but more the kind of food children eat when they come home from school, such as a sandwich, some cereal or just a fruit. Occurs on the same times of the day as "fika", and functions as a rescuer from severe hunger (with anger as a consequence) before dinner. What would you call this in English?

Lagom: The word for the typical Swedish mentality: not too much, not too little. It could be a synonym to "perfect", but it is not as positively charged as that. It is indifferent and indicates only that something is enough. But is there really a good word for this in English? I doubt it.

Saknad: The noun for missing someone or something. The well-known feeling which so often occurs in music and literature.

Beslutsångest: Another Swedish mentality, perhaps? The noun for not being able to decide between two or more things. Agony as a result of having too many choices.

I hope that some day, I will figure out a suitable word in English for these phenomenona. But most probably, I never will. Although, it is interesting to think about these translation issues. How to translators get passed these words? I think I'm going to check that!

With a smile,

Matilda

A new beginning

Why hello there!

Welcome to my new spot - where I bring together my two former (Tumblr) blogs into one. The main reason why I chose to move my blogs, or start over rather, is that I am tired of reblogging, and tired of people reblogging me. This way, I can have my own little place, with my own stuff, which can be described as my little units of life.

I will, mainly, blog about:

- My pathetic IB life (which will end in 285 days)

- My opinions about random stuff

- My obsessions (what they are is to find out later)

- Music, films and other entertainment

- Books, which I am more or less forced into reading

- Running

- Food

- The weather and other not-so-important stuff going on, annoying or amusing me.

Sounds good? Entertaining? Ok? Boring?

Ah well, see you around, fellas!

With a smile,

Matilda