Det här lilla bordet köpte vi för 50 kronor på Myrorna. Ett kap, javisst, men att få hem det samt en lådhurts på bussen var inte det lättaste.
Vi åkte vid ettiden för att undvika rusningstrafiken, men på linje 1 är det för fanken alltid rusningstid! Har folk inga jobb att gå till? Folk på bussen är så egoistiska, otrevliga och har vad som närmast kan beskrivas som hat i blicken när man råkar få ögonkontakt. Idag blev en gammal man med rullator klämd i bussdörrarna för att han inte fick plats bland alla barnvagnar. Jag blev så arg och ledsen på dessa feta mammor, med ännu fetare barnvagnar, som vägrade flytta sig för en 90-åring! Jag hade precis gett upp hoppet för mänskligheten när vi fick hjälp att bära upp vår tunga lådhurts till lägenheten av en snäll man utanför vårt hus, utan att vi bad om det! Han räddade dagen <3
På hallbordet har jag placerat min lilla lampa från IKEA, en burk för kvitton samt min fina smörburk, som fick byta plats och användningsområde. Nu innehåller den våra nycklar. Duken tog Jenny med sig hemifrån.
För varje tillägg känns lägenheten alltmer personlig och ombonad. Allt är självklart inte perfekt, sådant växer fram. Små steg :)
